Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettondagsafton. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som icke sjunker till ett lägre värde
I en minut! Af alla fantasier
Är kärleken den mest fantastiska.
Curio. Befaller ni ett jagtparti, ers höghet?
Hert. Och hvad för jagt, min Curio?
Curio. På hjort.
Hert. Åh ja, en hjort, den ädlaste jag har!
O, när jag såg Olivia första gången
Och kände luften renad genom henne,
Då blef jag sjelf förvandlad till en hjort,
Och mina lidelser, likt vilda hundar,
Förfölja mig ännu. -— Hvad nytt från henne?
Val. Förlåt, min prins, jag fick ej företräde,
Men endast detta svar af hennes tärna:
Att icke sjelfva himlen ens får skåda
Med obegränsad frihet hennes kinder,
Förrän sju somrars eldprof den bestått;
Men som en nunna vill hon gå beslöjad
Och en gång hvarje dag sitt rum bestänka
Med tårars salta svall, och detta allt
För att en broders döda kärlek krydda,
Den hon vill hålla frisk i sorgligt minne.
Hert. O, med ett hjerta af så känslig art,
Som så betalar kärlek åt en bror,
Hur älskar hon väl då, när gyldne pilen
Har dödat alla andra böjelser
Som lefva der! När hjerna, lefver, hjerta,
De ljufva själsförmögenheters throner,
Besutna bli af en sjelfherrskare! –
Kom, följ mig till berceau’n; i skuggan der
För kärleken båd’ thron och himmel är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
