Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettondagsafton. II, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hert. Så vill jag betala ditt nöje då.
Narr. Godt, herre; nöjet betalar sig alltid förr eller sednare.
Hert. Lemna mig nu lof att lemna dig.
Narr. Nå väl, svårmodighetens gud beskydde dig, och
skräddaren göre din tröja af skiftande taft, ty din själ är
en opal som skiftar i alla färger. Sådana ståndaktiga
bjessar borde man just sätta på sjön, der de kunde hafva att
sköta med litet hvarje och i alla väderstreck; ty när man
icke vet hvart man vill hän, då kommer man längst i väg.
– Farväl! (Går).
Hert. Nu lemnen oss. (Curio och hofmännen gå). Cesario, än en gång
Begif dig till min grymma herrskarinna.
Säg, att min kärlek, öfver verlden upphöjd,
Ej frågar efter några sträckor mull.
De gåfvor, lyckan slöst på henne, äga
För mig så ringa vigt som lyckan sjelf,
Men detta underbara, ädla smycke,
Hvari naturen har infattat henne,
Är den förtrollning som betar min själ.
Viola. Men om hon nu er ej kan älska, herre?
Hert. Jag hör ej sådant svar.
Viola. Men, om ni måste? –
Tänk om en flicka lider samma qval
För er, som ni för er Olivia!
Hon fins kanhända; ej ni älskar henne;
Ni säger det; – hon måste ju er höra?
Hert. Nej, ingen qvinnas bröst
Kan bära sådant qval som plågar här;
Nej, ingen qvinnas hjerta är så starkt.
Det kan ej fatta det, ej härda ut det! –
Ha, qvinnans kärlek! – lusta må den kallas,
Ej hjertats rörelse, blott gomens retning –
Af äckel lider den, af öfverlastning.
Mitt hjerta hungrar, liksom hafvet hungrar,
Och smälter, liksom det, hvad det förtar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
