Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettondagsafton. II, 4 - Trettondagsafton. II, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men jemför ej den kärlek som en qvinna
För mig kan bära med den kärlek jag
Bär för Olivia.
Viola. Men jag vet –
Hert. Hvad vet du?
Viola. Blott allt för väl till hvllken kärleks höjd
En qvinna är i stånd. Tro mig, en qvinna
Så trogen är som nånsin vi. Min far
En dotter ägde, hvilken älskade
Som jag kanske, om jag en qvinna vore,
Väl skulle älska er.
Hert. Och hennes öde?
Viola. Ett blad, men utan skrift. Hon nämnde aldrig
Det ordet kärlek, men lät tystnaden,
Lik masken i en rosenknopp, sig nära
Af hennes purpurkind. I dödsblekt vemod
Hon satt, lik tålamodet på en graf,
Och log mot sorgen. Var ej detta kärlek?
Vi karlar tala mera, svärja mera,
Men det är flärd med oss; på löften rika,
Vi pläga dock i kärlek ofta svika.
Hert. Nå, dog din syster då af kärlek, gosse?
Viola. Allt hvad af döttrar – och af söner med –
Fins qvar, är jag; och likväl vet jag icke –
Skall jag gå dit?
Hert. Ja, gosse, det är saken.
Gå, skynda; detta smycke henne gif;
Säg: än Orsinos kärlek är vid lif. (De gå).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
