Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettondagsafton. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oliv. Ert namn?
Viola. Cesario, skönaste prinsessa,
Är namnet på er tjenare.
Oliv. Min tjenare? Ej glädje fans i verlden,
Se’n nedrigt hyckleri blef artighet.
Ni är Orsinos tjenare, min vän.
Viola. Och han är er; er tjenar jag tjenar,
Och derför är jag ock er tjenare.
Oliv. Jag tänker ej på honom; vore heldre
Hans minne tomt, än uppfyldt blott med mig!
Viola. Jag kommer för att friska upp ert minne
Med er Orsinos bild –
Oliv. Ursäkta mig!
Jag bad er aldrig tala om Orsino;
Men har ni någon annan önskan gömd,
Jag hörde heldre den från edra läppar
Än sferernas musik.
Viola. Min ädla fröken, –
Oliv. Jag ber, förlåt mig! Efter den förtrollning,
Som nyss ni kom åstad, jag säde er
En ring i hack och häl, och så bedrog jag
Mig sjelf, min tjenare och kanske er.
Till edra bannor är jag saker nu,
Som nödgat på er med ovärdig list
Det som ni visste ej var ert. Bekänn!
Har ni ej gjort min heder till ert mål
Och mot mig lössläppt alla onda tankar
Som ett tyranniskt hjärta tänka kan?
Så skarpa ögon ha sett nog; ett flor
Och ej en barm mitt arma hjerta skyler;
Nå, låt mig hör er.
Viola. Jag er beklagar.
Oliv. Det är ett steg till kärlek.
Viola. Ej ett halft;
Man kan ju ock en fiende beklaga.
Oliv. Nå väl då är det tid att le igen;
O verld, hur böjd för högfärd är ej tiggarn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
