Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettondagsafton. III, 2 - Trettondagsafton. III, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fab. Och hans rivals, den unga herrns, ansigte tycks just icke förkunna mycken grymhet.
(Maria kommer).
Herr Tob. Se, der kommer vår lilla siska.
Mar. Vill ni ha mjelt-hugg och skratta er till håll
och stygn, så följ mig. Den tölpen Malvolio har blifvit
en hedning, en verklig renegat. Ty ingen christen själ,
som ämnar dö i den saliggörande tron, kan nånsin tro
en sådan hop galenskaper. Han promenerar nu i gula strumpor.
Herr Tob. Och med strumpebanden i kors.
Mar. Ja, riktigt otäckt; alldeles som en söndagaskolmästare.
Jag har gått honom på spåren som en tjuf;
han rättar sig efter hvar punkt i det bref som jag släppte
på marken för att narra honom. Han grinar ihop fler
streck på sitt ansigte än det fins på den nya kartan öfer
verlden, med tillägg af de nyss upptäckta länderna. Ni
kan icke föreställa er någon dylikt. Jag kan knappt hålla
mig från att ge honom en sitt-opp. Jag vet, att fröken
ger honom en örfil; då hon det gör, drar han visst på
munnen och anser det för ett stort ynnestbevis.
Herr Tob. Kom, för oss till honom. (De gå).
Seb. Jag ville visst ej ha besvärat er,
Men då ni gör ett nöje af besväret,
Vill jag ej mera banna er derför.
Ant. Jag kunde icke lemna er; min längtan,
Mer skarp är slipadt stål, mig sporrade;
Och ej blott nöjet att er se, – fast detta
Till vida längre resa mig förmått –
Men ängslan hur er resa skulle gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
