- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Åttonde bandet /
2

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titus Andronicus. I, 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag är den äldsta sonen till den siste
Som burit Romas kejsardiadem.
Låt mig min faders hederstecken bära
Och kränken ej förstfödslorättens ära.


Bass. J Romare, kamrater, gynnare,
Om nånsin Bassianus, Cæsars son,
Var angenäm för Romas kunga-ögon,
Så stängen Capitolium igen
Och låten ej vanäran nalkas få
Den kejsarthron, som helgad är åt dygd,
Rättvisa, måttlighet och ädelhet,
Men gifven genom val förtjensten heder
Och striden, Romare, för valets frihet.


(Marcus Andronicus träder fram med kronan).

Marc. J prinsar, som med vänner och partier
Maktlystna sträfven efter kronan – veten,
Att Romas folk, för hvilket särskildt vi
Parti må taga, har enhälligt valt
Till innehafvare af kejsarthronen
Andronicus som blifvit nämnd den fromme[1]
För mången god och stor förtjenst om Rom.
En bättre man, en tapprare soldat,
Ej finnes nu för tiden här i staden;
Senaten har hemkallat honom nu
Från tröttsamt krig emot de vilda Göter.
Han och hans söner, hvarje oväns skräck,
Ha kufvat detta folk i vapen härdadt;
I hela tio år han har förfäktat
Vårt Romas sak och tuktat med sin glafven
Vår oväns trots. Fem gånger kom han hem
Till Roma blödande och bar på bår
Ifrån valplatsen sina raska söner;
Och nu tillsist, belastad med troféer,
Går store Titus hem till Rom igen,
Andronicus, den segersälle hjelten.
Vi bedja nu – vid minnet utaf honom,



[1] Det är icke öfversättaren obekant, att det romerska namnet Andronicus har tonvigten på penultima; men då den egelska skalden öfverallt låter namnet uttalas med tonvigten på antepenultima, och ett sådant uttal bättre lämpar sig efter den jambiska versen, har öfversättaren följt honom äfven häruti. Deremot har han icke vågat försöket att efterbilda de i hela detta skådespel rådande manliga utgångarna på versen, emedan han derigenom mången gång skulle hafva nödgats uppoffra andan för bokstafven samt öfvergifva sitt modersmåls art och lynne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:55:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hagberg/h/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free