Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titus Andronicus. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marc. Min bror, – i detta namn naturen talar!
Quint. Min far, – ett namn som ock naturen nyttjar!
Tit. Tig, annars går det allesamman illa!
Marc. Du hjelte, mer än hälften af min själ –
Luc. O fader, själ och merg uti oss alla –
Marc. Låt nu din broder Marcus få begrafva
Sin ädla brorson här i dygdens hem;
Han dog för äran och Lavinia. –
Du är en Romare, var ej barbar;
Hellenerna begrafde ju sin Ajax,
Sjelfspillingen; Laertes’ kloka son
Bevekligt talade för hans begrafning.
Låt ej din Mutius, som var din fröjd,
Här utstängd bli!
Tit. Stig upp, min broder Marcus. –
Jag aldrig sett så gruflig dag som denna:
Vanärad här i Rom af mina söner! –
Godt, jorda honom; jorda mig härnäst!
Luc. Ligg här hos dina vänner, goda Mutius,
Tills vi din graf med segertecken pryda!
Alla. Begråtom ej vår ädla Mutius;
I ryktet lefver den som dog för dygden.
Marc. Men säg – för att förströ vårt dystra svårmod –
Hur kommer sig att denna sluga drottning
Så plötsligt blifvit upphöjd här i Rom?
Tit. Det vet jag ej; jag vet blott att så är,
Men himlen vet om något är derunder.
Är hon ej skyldig mycken tack åt den
Som henne fört så långtifrån till lycka? –
Jo, säkert skall hon löna honom ädelt.
Sat. Nå, du har vunnit priset, Bassianus;
Gud låte dig bli nöjd med fagra bruden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
