Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titus Andronicus. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förnimme den som mig så dårlig anser,
Att jag af detta guld ett svek skall mynta,
Som, listigt utfördt, föder fram till verlden
Det aldraståtligaste nidingsverk.
Ligg här, o guld; må de sitt själslugn mista,
Som få sin fyrk ur kejsarinnans kista.
Tam. Hvi ser du så bedröfvad ut, min Aaron,
Då allt ikring dig jublar utaf fröjd?
I hvarje buske musicera foglar,
I varma solen ringlar ormen sig,
För kylig vindflägt darra gröna löfven
Och skugga marken som med damspels-rutor;
I deras ljufva skymning låt oss sitta
Och – medan pratsam Echo gäckar kopplen,
Gällt svarande på hornens skära klang,
Som om på en gång dubbel jagt man hörde –
På deras skall och buller lyss i ro;
Och låt oss – efter sådan strid som njöts
Af prinsen flyktingen och drottning Dido
Då stormen öfverraskade de sälla
Och grottan slöt dem tyst i sin alkov –
Uti hvarandras armar lindade
Inslumra stilla, då vår lek är slut
Och hund och horn och ljufligt fogelqvitter
Bestå oss vaggsång, som när amman sjunger
Sitt vyssalull för lillan som skall sofva.
Aar. Fast Venus herrskar i er barm, prinsessa.
Regerar dock Saturnus öfver min.[1]
Hvad tolkar er mitt öga stelt som döden,
Min tystnad och mitt molnbehöljda svårmod,
Mitt hår af krusig ull som raknar nu,
Liksom en etterorm som rullar ut sig
Och skall åstad på någon dödsbedrift?
Nej, älskogs-tecken äro icke dessa;
Hämd bor uti min barm, död i min hand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>