Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titus Andronicus. II, 5 - Titus Andronicus. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och trots det myckna blod som du förlorat –
Som från en vattenkonst ur trenne pipor –
Din kind är glödande som Titans anlet,
Som rodnar då ett moln i vägen kommer.
Får jag för dig nu tala? Säga ja?
O, den som visste! Den som kände besten
Och finge lätta sig med smädelser!
En hämmad sorg är lik en tilltäppt ugn
Som kolar ned det hjerta der den fins.
Skön Philomele miste endast tungan
Och virkade sitt qval på sorglig märkduk;
Dig, hulda barn, blef sådan tröst beröfvad:
En listigare Tereus dig mötte,
Och han skar af dig dessa nätta fingrar,
Som virkat skönare än Philomele.
Ack, om den besten sett din liljehand
Liksom ett asplöf darra på en luta
Och silkessträngen njuta af dess kyss,
Ej för sitt lif han vågat röra den!
Och om han hört den himla-harmoni
Som denna ljufva tunga bringat fram,
Han hade släppt sin knif och somnat in,
Som fordom Cerberus vid Orfei fötter.
Kom nu med mig och gör din fader blind,
Ty sådan syn ett faders-öga dödar;
En timmas storm kan dränka friska ängar,
Hvad gör ej årslång gråt med faders-ögat?
Kom, kom; med dig till sorgen vi oss vände,
Ack om vår sorg gaf tröst i ditt elände!
Tit. Hör, vördnadsvärde fäder! Dröj, tribuner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
