Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titus Andronicus. IV, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aar. Hvad nu? Hvad är det der för kattmusik?
Hvad står du der och pysslar med för slag?
Sköt. Med det som jag för himlen gerna gömde,
Vår drottnings skam, det höga Romas smälek;
Hon är förlöst, hon är förlöst, god’ herrar!
Aar. För löst? –
Sköt. Åh nej! Hon har i barnsäng fallit.
Aar. Gud gifve henne ro! Hvad gaf han henne?
Sköt. En djefvul.
Aar. Fans mamma är hon då; ett hyggligt foster!
Sköt. Ett otäckt, fasligt, svart, bedröfligt foster!
Här ungen är, så äcklig som en padda
Bland sköna menskobarn i vårt klimat.
Dess mor dig sänder här din bild, ditt aftryck,
Och ber dig med din dolkspets döpa det.
Aar. Ha, sköka! Är då svart så vidrig färg? –
Åh, lilla rult, du är en skönhetsblomma!
Dem. Hvad har du gjort, din skurk?
Aar. Jo, jag har gjort
Hvad icke du förmår till intet göra.
Chir. Min mor du har tillintetgjort.
Aar. Du skurk,
Jag gjort din mor till viljes.
Dem. Derigenom
Har henne du tillintetgjort, din satan!
Ve sådan bragd! Ve sådant äckligt val!
Fördömd en sådan otäck sates unge!
Chir. Han skall ej lefva.
Aar. Han skall ej dö.
Sköt. Han måste, Aaron; modren vill så ha.
Aar. Han måste? Nå, då skall ej någon ann’
Än jag mitt eget kött och blod förgöra.
Dem. Jag spetsar den grod-ungen på min värjspets;
Tag hit’en, det skall genast vara gjordt.
Aar. Förr skall mitt svärd ditt hjerta plöja upp! –
(Rycker barnet från sköterskan och drager svärdet).
Håll, mördare! Ni vill er broder dräpa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
