Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titus Andronicus. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att mina ögon vattnades likt hans.
Då putset jag beskref för kejsarinnan,
Hon nästan svimmade – så munter blef hon –
Och gaf mig tjugo kyssar för min nyhet.
1 Göt. Slikt kan du säga utan till att rodna?
Aar. Ja, som en ramsvart hund; – det är ett ordspråk.
Luc. Du ångrar icke dessa grymma bragder?
Aar. Jo, att jag icke öfvat tusen till. –
Ännu i denna stund
Förbannar jag den dag, – dock tror jag ej.
Att min förbannelse rätt många drabbar –
Då jag ej något riktigt elakt gjort:
Dräpt någon eller annars vållat död,
Kränkt jungfrur eller anlagt plan dertill,
Anklagat oskuld eller svurit mened,
Bragt dödlig fiendskap emellan vänner,
Knäckt rygg på kräk som tillhört fattigt folk,
Lagt eld i stack och lada nattetid
Och sagt åt ägarn: "släck med dina tårar."
Jag ofta uppgräft döda män ur grafven
Och rest dem upp vid deras vänners dörrar,
Då sorgen just som bäst höll på att glömmas,
Och uti deras skinn, liksom i bark,
Inristat med min knif i romersk skrift
"Låt sorgen icke dö, fast jag är död."
Pah, jag har tusen gräsligheter gjort
Så lätt och ledigt som man smäller flugor,
Och intet grämer mig så djupt, minsann,
Som att jag ej kan göra tusen till.
Luc. Tag ned den djefvuln, ty han får ej dö
Så ljuflig död som den att hänga genast.
Aar. Om djeflar finnas, vill jag vara djefvul
Och lefva brinnande i evig eld,
Blott dig jag hade till mitt sällskap der
Och fick dig pina med min bittra tunga.
Luc. Täpp till hans mun; han får ej tala mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
