Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Troilus och Cressida. IV, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ach.
Det är mycket bittid’.
Är det ej Cressida och Diomedes?
Jo, det är han, han käns igen på gången;
Han går på tå, hans ande lyfter honom
Med starka andetag högt öfver mullen.
Är detta fröken Cressida?
Det är det.
Välkommen till oss Greker, sköna fröken!
Fält-öfversten er helsar med en kyss.
Ej öfversten allen; hon borde kyssa
Så väl den öfversta som understa.
Ett riktigt artigt påhitt! Jag begynner: –
Den der fick Nestor.
Låt mig, sköna fröken,
Den vintern taga bort från edra läppar;
Achilles helsar er välkommen.
Jag hade fordom vackert skäl att kyssas –
Men det är intet skäl till kyssar nu!
Ty Paris kom så här på raskt manér
Och skiljde just så här ert skäl och er.
Hvad bittra tankar våra sinnen fylla!
Nu skall vårt hjerteblod hans horn förgylla.
Nyss kysste jag för Menelaus; nu
Jag kysser för Patroclus.
Rätt behändigt!
Paris och jag för honom kyssa ständigt.
Jag måste ha min kyss. – En kyss, jag ber!
Säg: när ni kysser, tar ni eller ger?
Jag tar och ger.
Jag skyddar hvad jag har;
Ni ger en sämre kyss än den ni tar. –
Ni får ej någon kyss.
Jag ger emellan: tre för en, min sköna.
En udda karl! Blott jemna tal sig löna.
En udda karl! En karl är alltid udda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
