Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ha! då är hela verldens rund ett intet
Och himlahvalfvet intet, Böhmen intet,
Min hustru intet; intet sjelf är intet,
Om det är intet!
Cam. Ack, låt bota er
För denna tanke-pest, och det i tid,
Ty den är dödlig.
Leont. Säg, att det är sant.
Cam. Nej, nej, min kung!
Leont. Jo, jo! Du ljuger, ljuger!
Du ljuger och jag hatar dig, Camillo.
Du är en tanklös slaf, en bond-tölp eller
En vinglare, som kan på samma gång
Med dina ögon skåda godt och ondt
Och hylla båda. Vore hennes lefver
Som hennes lif förgiftadt, ej hon lefde
En timmas tid.
Cam. Hvem har förgiftat henne?
Leont. Hm! Han som henne bär som en medalj
Ikring sin nacke, Böhmarn; – hade jag
Fulltrogna tjenare, som kunde se
Min ära jemlikt med sin egen fördel,
Sin egen nytta, nog de gjorde det
Som gjorde slut på dylikt görande –
Ja du, hans munskänk, – hvilken jag har lyftat
Från lägre stånd till rang och värdighet,
Och som kan se så klart och uppenbart,
Som himlen jorden ser och jorden himlen,
Hur jag är kränkt – kan krydda en pokal
Som ger min fiende en evig slummer
Och mig en vederqvickelse.
Cam. Min kung,
Det kunde jag; och ej med häftigt medel,
Men med ett långsamt tärande samt ej
Så skarpt som gift. Men jag kan icke tro,
Att sådan fläck vidlåda kan min drottning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
