Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som majestätets heder iklädd är.
Jag har er älskat –
Leont. Tvifla då och ruttna!
Tror du jag är nog grumlig och förvirrad
Att sjelf mig skapa dessa qval? Besudla
Min rena hvita bädd, som, om den vårdas,
Ger ljuflig sömn, men, om den fläckad blir,
Sticks liksom nässlor, getingar och törnen?
Min sons, kronprinsens, blod utskämma – honom
Jag anser min och älskar såsom min –
Förutan mogna skäl? Jag göra det?
Hvem är så vurmig?
Cam. Nå, jag tror er, herre,
Och skall för sådant skaffa Böhmen undan,
Med villkor att, då han är borta, ni
Ger er gemål sin förra plats tillbaka;
Först för er sons skull, sedan för att qväfva
Förtal och sqvaller i de hof och riken
Som äro edra vänner.
Leont. Du mig råder
Att vandra samma väg som sjelf jag valt;
Jag vill ej fläcka hennes ära, nej.
Cam. Min konung, gå
Och tala – med ett anlete så molnfritt
Som vänskap har i gästfritt lag – med Böhmen
Och med er drottning. Jag hans munskänk är;
Om han af mig får helsosamma drycker,
Så kalla mig ej tjenare.
Leont. Nå väl,
Gör det, så har du hälften af mitt hjerta;
Gör du det ej, så klyfver du ditt eget.
Cam. Jag gör det, nådigaste konung.
Leont. Jag skall mig vänlig ställa som du sagt. (Han går).
Cam. Du stackars drottning! – Dock, hvad mig beträffar?
Hur står det till med mig? Jag skall förgifta
Den goda kungen, och mitt skäl dertill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
