Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. I, 2 - En vinter-saga. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uti hans anlete; gif mig din hand,
Blif lots åt mig; din plats skall städse bli
Mig aldranärmast. Skeppen äro redo;
Mitt folk har redan väntat tvenne dagar
På resan hem. – Den här svartsjukan gäller
En dyrbar varelse. Så skön som hon,
Så stor lär den ock vara. Lika häftig
Som hans person är mäktig lär den bli,
Och då han tror att han vanärad är
Utaf en man som städse hyllat honom,
Så lär väl hämden bli dess bittrare.
Skräck öfverskyggar mig; må lycklig utgång
Mig gunstig bli och ge hugsvalelse
Åt denna hulda dam, som oförskyldt
I denna sak af honom misstänks! Kom,
Jag skall dig vörda som en far, om du
Mitt lif kan berga hädan. Låt oss fly!
Cam. Min värdighet beskär mig nycklarna
Till stadens alla portar. Nådig herre,
Tag tiden väl i akt; kom med, min prins.
Herm. Tag från mig gossen nu; odrägligt just
Han mig besvärar.
1 Hofd. Kom till mig, min prins,
Låt mig få bli er lek-kamrat.
Mam. Åh nej,
Jag tycker icke om dig.
1 Hofd. Hvarför det?
Mam. Du kysser mig och talar så med mig
Som vore jag ett barn. – Men du är hygglig.
2 Hofd. Och hvarför det, min prins?
Mam. Ej derför just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
