Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. II, 1 - En vinter-saga. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som redbart folk. De skola från oraklet
Inhemta allt; dess visa domslut skall
Mig hjelpa eller sporra. Var det rätt?
1 Hofh. Fullkomligt rätt, min kung.
Leont. Om ock jag sjelf
Är tillfredsställd och ej behöfver veta
Mer än jag vet, så skall likväl oraklet
Hos andra lugna sinnet; sådant folk
Som, liksom han, enfaldiga och dumma
Sky forskningen. Och derför har jag låtit
Inspärra henne fjerran vår person,
På det att icke hon fullborda måtte
De begge flyddas svek. Kom, följ oss nu;
Vi tala folket till, ty denna sak
Upprör oss alla.
Ant. (Afsides). Ja, till skratt, minsann,
När sjelfva sanningen i dagen kommer.
Paul. Fångvaktaren – låt kalla honom hit;
(En tjenare går).
Säg honom hvem jag är. – Ack, goda fru,
För godt åt dig är intet hof i verlden,
Hvad gör du då i häkte? (Tjenaren kommer tillbaka med fångvaktaren). Nå, min vän,
Ni känner mig?
Fång. Ja, som en ädel dam,
Den högt jag aktar.
Paul. Nå, jag ber er då,
För mig till drottningen.
Fångv. Min nådig fru,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
