Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ock din fräcka hustru döden dö.
Hon slipper denna gången. Vi dig bjuda,
Ty du är vår vasall, att nu du bär
Den flickbastarden bort, och att du bär den
Till någon öde trakt, belägen fjerran
Från våra länder, och den lemnar der,
Förutan skoning, åt sitt eget skydd
Och fria luftens gunst. Ett främlings-öde
Har bragt den hit; jag bjuder derför rättvist, –
Så framt du ej till kropp och själ vill pinas –
Att du till någon främlingsort den bringar,
Der slumpen må den amma eller döda.
Ant. Jag svär det, fast en plötslig död mig vore
Långt kärare. – Kom, arma barn, med mig.
En mäktig ande läre korp och glada
Att amma dig! Det sägs, att ulf och björn
Med glömska af sin vildhet hafva öfvat
En slik barmhertighet. – Var lycklig, herre,
Mer än er bragd förtjent; välsignelse
Må kämpa vid din sida mot hans grymhet,
Du stackars dödens barn!
(Går med barnet).
Leont. Nej, andras ungar
Jag fostrar ej.
1 Betj. (Kommer).
Ers höghet, bud ha kommit
Helt nyss från dem ni sände till oraklet:
Cleomenes och Dion hafva kommit
Från Delphi lyckligt hem; de hafva landat
Och skynda hit.
1 Hofh. Det var en skyndsam resa,
Otroligt nästan.
Leont. Tre och tjugo dagar
De varit borta; fartens snabbhet visar,
Att siarguden plötsligen vill hafva
Hvad sant är kändt. Bered er nu, god herrar;
Hopkalla rådet, att vi må förhöra
Vår pligtförgätna hustru. Lika öppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
