Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. II, 3 - En vinter-saga. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som hon anklagad blifvit skall hon pröfvas
För öppen domstol. Hjertat tynger mig,
Så länge hon vid lif befins. – Gå bort,
Gör som jag har befallt.
Cleom. Mildt är klimatet, luften mycket ljuflig,
Högst bördig ön och templet vida öfver
Sitt stora rykte.
Dion. Jag skall ständigt prisa,
Ty detta grep mig mest, de himlakläder –
Så må de kallas – och den vördighet
Som klädde presterna. O, hvilket offer!
Hur ståtligt, andaktsfullt och öfverjordiskt
Det bragtes fram!
Cleom. Mig grep dock mest af allt
Oraklets dån, som, slägt med Jovis åska,
Så döfvade min hörsel, att jag blef
Tillintetgjord.
Dion. Om resans utgång dock
Så lycklig blef för drottningen – ack ja! –
Som den för oss var ljuflig, snabb och glad,
Då vore tiden använd väl.
Cleom. Apollo,
Vänd allt till godo! Dessa rättegångar,
Som så belasta drottningen med brott,
Misshaga mig.
Dion. Så häftig åtgärd bringar
Upplysning eller slut. Då gudasvaret,
Försegladt af Apollos förste prest,
Blir kungjordt, lär väl något ytterst märkligt
I dagen bryta fram. – Hit friska hästar!
Må saken få en lycklig utgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
