Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med kungamord. Det der är simpla brott,
När gröfre finnas, ibland hvilka ej
Ditt lilla barns utkastande för korpar
Är stort att tala om, fastän en djefvul
Förr gråtit midt i afgrunds eld än gjort’et;
Ej heller rår du helt och hållet för
Den lilla prinsens död, hvars ädla tankar –
Rätt höga för ett barn – det hjerta sprängde.
Som märkte att en grof och dårlig far
Den hulda modren kränkte; nej, o nej,
Det läggs dig ej till last. Men ack, det sista –
Skrik ve, när jag har nämnt det – drottningen,
Ja drottningen, den huldaste, den bästa
Bland alla varelser, är död och hämden
Har än ej störtat ned!
1 Hofh. Förbjude Gud!
Paul. Ja död, det svär jag på; om ed och ord
Ej gälla, gå, se åt. Om ni kan väcka
Glans eller färg i öga och på läppar,
Utvärtes värme eller luft i lungan,
Så vill jag gerna dyrka er som gudar.
Men ångra icke detta, du tyrann,
Ty inga dina qval försona sådant;
Tänk derför ej på annat än förtviflan.
Ej tusen knän, sjutusen hela år
På kala bergen svältande och nakna
Vid evig storm och vinter utan ända,
Förmådde gudarna att vända sig
Åt hållet der du fans.
Leont. Gå på, gå på!
Du kan ej banna nog; jag har förjenat
Hvad tunga bittrast säga kan.
1 Hofh. Håll upp!
Hur saken också står, ni har dock felat
Med djerfhet i ert tal.
Paul. Det gör mig ondt.
Jag ångrar mig, så snart jag varseblifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
