Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. III, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Tiden uppträder som Chorus).
Tid. Jag – som bepröfvar allt, så brott som heder,
Så lust som nöd, samt villar eller leder –
Åtar mig nu att under namnet Tid
Min vinge nyttja. Ej min rätt bestrid
Att på min snabba fjäder öfverfara
Ett svalg af sexton år och låta vara
Hvad mellertid har växt. Makt äger jag
Att stifta eller störta häfd och lag,
Hur eller när jag vill. Jag är densamma
Som sett en forntid och en nutid amma
Så ungt som gammalt skick; jag sett den stund
Som födde dem, och känner ock i grund
Hvad friskast nu fins till. En nutids glitter
Jag kan fördunkla; snart i mörker sitter
Min sagas början; med mitt timglas vändt,
Jag gör af allt som nyss på scenen händt
En drömsyn blott. Leontes öfvergifvit
Svartsjukans griller; eremit han blifvit
Af sorg och grämelse. Inbilla er,
Att ni mig i det sköna Böhmen ser,
Och kom ihåg hvad jag er sagt i qväll:
Att kungen har en son; prins Florizel
Jag kallar honom. Snart sig talet drager
Till Perdita, som har växt upp så fager
Att hon ett under är; hvad barnet händt
Jag säger ej; det lär väl snart bli kändt
Med tid och stunder. – Fåraherdens dotter
Och allt som angår hennes ödens lotter
Är scenens ämne. Låt det vara gillt,
Så framt ej förr ni tiden sämre spillt;
Men tidens önskan må ni likväl höra:
"Att ni det aldrig nånsin måtte göra."
(Går).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
