Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ert fosterland och icke heller minnet
Utaf hans höga namn; ni glömmer bort
Hvad ofärd – om vår konung barnlös dör –
Hans rike drabba kan och sluka upp
En skrämd åskådarhop. Är det ej fromt
Att fröjdas åt vår förra drottnings frid?
Och ännu frommare – för ättens bästa,
Till tröst för samtid och till framtids gagn –
Att än en gång vår konungs bädd välsigna
Med älsklig maka?
Paul. Ingen är det värdig,
Men henne jemförd. Himlen vill dessutom
Se sina djupa råd fullbordade.
Ty har ej siarguden Phoebus sagt,
Och är det icke hans orakels mening,
Att ej Leontes skall en arfving få
Förrän det barn han mist blir återfunnet?
Och det är lika svårt att tänka sig
Som att min make skulle bräcka grafven
Och komma hit igen, ty han har säkert
Med barnet dött. Nu vill ni råda kungen
Att göra sig upprorisk emot himlen
Och trotsa dess beslut. – Sörj ej för barn;
Nog fins en thron-arfvinge. Alexander
Sin spira åt den värdigaste gaf;
På sådant sätt blef troligtvis den bäste
Hans thron-arfvinge.
Leont. Käraste Paulina,
Jag vet att du min döda makas minne
I ära håller. Ack, att alltid jag
Mig lämpat efter dig! Då hade jag
Nu skådat i min drottnings klara ögon
Och tagit rikedom från hennes läppar –
Paul. Och gjort dem endast rikare dervid.
Leont. Du talar sant. Ett sådant vif ej fins,
Och derför intet vif! En annan sämre,
Och bättre hyllad, tvunge hennes anda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
