Print (PDF) - On this page / på denna sida - Förvillelser. II, 1 - Förvillelser. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 FÖRVILLELSER. II,
2.
Aar. Nu har han säkert någen ann’ kurtis, Och
jag får sitta ensam här och tråna. Månn’ ålderdomen
hunnit glansen råna Ifrån min kind? Det är hans egen
skull. Ar jag väl dum? Min mun af dårskap full? Om
qvickhets eld i mina samtal brister, Så är det derför
att han är så bister; Om andras granna drägt hans
syn betar, Det rår jag icke för: han kassan har;
Och är jag nu en skönhet i ruiner, Så är det han som
gjort det; sura miner Jag lärt af honom. Med en
solskensblick Han kan min fägring ge sitt förra skick,
Men ack, han är en yster hjort som flöjer; Hos andra,
ej hos mig, han sig förnöjer!
Luc. Svartsjukans griller! Ur din håg dem jaga.
Adr. Den som ej känslor har må slikt fördraga! Af
andras fägring retas hans begär, Ty annars vore han
väl hos mig här. Du vet, att han mig lofvat har ett
sn^cke; - Om blott i denna sak han svek mitt tycke,
Så skydde han väl ej min äkta bädd. En diamant i
bästa silfver klädd Sin glans kan mista; sjelfva
guldet lider, Om man tör ofta det mot annat gnider,
Och ej det fins en man i denna verld, Som ej förstörs
af falskhet och af flärd. Då ej min fägring kan hans
tjocke vinna, Så må i tårar jag och den förrinna!
Luc. Hur dårlig är ej hvarje svartsjuk qvinna!
(De gå).
ANDRA SCENEN.
Sammastädes.
(ANTIPHOLUS från Syracusa uppträder). Ant. Det guld
jag Dromio gaf är väl förvaradt
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
