Print (PDF) - On this page / på denna sida - Förvillelser. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
FÖRVILLELSER. II. 2.
Ant. Du liar hela tiden försökt att bevisa, att
allting icke har sin tid.
Dröm. fr. Syr. Ja visst; det har jag också bevisat,
herre; nemligen att det icke är tid att få sig nytt
hår, då man blifvit gammal och skalJig.
Ant. Men skälet hvarför det icke var tid att få sig
något nytt var icke särdeles bindande.
Dröm. fr. Syr. Det reparerar jag så här: tiden sjelf
är skral och flintskallig, och derför vill han,
ända till domedag, ha skrala följeslagare.
Ant. Jag visste nog, att konklusionen skulle bli
skral. - Men tyst, hvem Aankar oss der?
(ADRIANA och LUCIANA "komma).
Aar. Ja, ja, Antipholus, var kall och bister! En
annan qvinna ser du blidt uppå; Jag är ej Adriana,
ej din hustru. Det var en tid då du frivilligt svor
Att aldrig ord ditt öra tjusade, Att aldrig syn
ditt öga fägnade, Att aldrig känsel var din hand
behaglig, Att aldrig mat uti din smak var ljuflig,
Om jag ej ord, blick, hand och mat dig bjöd. Hur är
det nu, min man, hur kommer sig Att så du blifvit
fjermad från dig sjelf? Dig, säger jag, ty du från
mig är fjermad, Som, införlifvad odelbart i dig,
Är bättre än din egen bättre del. Ack, slit ej bort
dig sjelf från mig, min vän, Ty vet, att lika lätt du
drypa kan En vattendroppe i det vida hafvet Och ta
igen den dropperi obemängd, Förutan minsta tillsats
eller minskning. Som du från mig tar dig, och ej ock
mig. Hur skulle det ej gripa dig i själen", Om du
blott hörde att jag okysk vore, Och att min kropp,
som helgad är åt dig,
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
