Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förvillelser. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi stackars qvinnor! Tron är vårt beskärm,
Inbilla oss att ni oss håller kära;
Om andra få er arm, gif oss er ärm:
Att följa er i allt är all vår ära.
Min goda broder, gå nu in igen,
Smek, trösta henne, kalla henne maka;
Det lofligt är att hyckla smått, min vän,
Om smickrets röst kan locka frid tillbaka.
Ant. fr. Syr. Du hulda mö, jag känner ej ditt namn,
Och sällsamt är att du kan känna mitt;
Du tycks ha sväfvat ned ur himlars famn;
Det fins ej ett behag, som ej är ditt.
Lär mig hvad jag säga, tro och tänka,
Red ut för mig, ett fåviskt jordens barn,
Som ej har kraft att sina tankar länka,
Din gåtas mening och dess fina garn.
Hvi kämpar du emot mitt trogna minne
Och vill det leda till en okänd trakt?
Är du en gud? Nyskapar du mitt sinne?
Förvandla mig! Jag lyder blindt din makt.
Men är jag den jag är, så vet jag detta:
Att ej din sorgsna syster är mitt vif,
Ej heller klagar hon på mig med rätta;
Långt mer, långt mer, jag egnar dig mitt lif.
Sirén, drag icke ned mig med din sång
I tåresvallen som din syster skölja;
Sjung för dig sjelf; jag lyssnar dagen lång.
Bred ut ditt gyllne hår på silfverbölja;
Der reder jag min säng, du hulda mö,
Der skall det bli min stolthet just att tänka
"Ljuf döden är för den som så får dö" —
Och lätt som luft i kärleks djup mig sänka.
Luc. Hvad? Är ni tokig, som kan tala så?
Ant. fr. Syr. Ej tokig, men bestört.
Luc. Var viss uppå
Att denna synd är härledd från ert öga.
Ant. fr. Syr. Som ser på solen nedsänkt från det höga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
