Print (PDF) - On this page / på denna sida - Förvillelser. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 FÖRVILLELSER, Y,
1.
Adr. Tillåt, ers riåd: - Antipholus, min man,
Som öfver mig och allt mitt gods är herre I kraft af
edra stadgar, har i dag Olyckligtvis så ytterst tokig
blifvit, Att rasande han sprungit genom staden Med
sin betjent, som lika galen är, Och gjort förtret åt
stadens borgare Med hemgång och med tillgrepp utaf
nipper Samt allt hvad han i yrseln tyckte om. En
gång jag sände honom bunden hem Och gick att ställa
allt det våld tillrätta, Som här och der han gjort i
raseri; Men - hur han mäktat fly, det vet jag icke -
Han slet sig lös från sina väktare Och kom i sällskap
med sin galna dräng - Ras villa båda och med dragna
värjor - På nytt emot oss, gjorde häftigt anfall
Och körde bort oss. For att binda dem Vi vände om
förstärkta, men de flydde Till detta kloster, dit vi
dem förföljt. ISFu stänger abbedissan porten för oss,
Vill Icke låta oss gå in till honom Ej heller skicka
honom ut till oss. Gif derför nu befallning, ädle
hertig, Att han förs ut och sändes hem att vårdas.
Hert. l krig din man mig tjent for längesedan, Och
jag dig lofvade vid furste-ära, När du till man och
herre honom tog, Att visa honom all den nåd jag kunde.
- Gå, någon, klappa der på klosterporten Och bed fru
abbedissan komma hit, Jag vill afgöra detta förr’n
jag går.
(En tjenare kommer).
Tjen. Min fru, min fru, var snabb och rädda er;
Min herre och hans dräng ha sluppit lösa, Karbasat
pigorna och bundit doktorn,
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
