Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förvillelser. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Var han ej klok, han talte ej så lugnt.
Ni säger, att han spisat hemma; smeden
Förnekar det. — Hvad säger du, min gosse?
Drom. fr. Eph. Han åt med henne der i Igelkotten.
Phr. Ja visst, och drog den ringen från mitt finger.
Ant. fr. Eph. Fullkomligt rätt; den ringen tillhör henne.
Hert. Såg du om han gick in i klostret der?
Phr. Så visst, min prins, som jag ers höghet ser.
Hert. Det der är sällsamt! Ropa abbedissan.
Jag tror J ären vridna allesamman,
Om icke galna rent. (En af sviten går in i klostret).
Aeg. Min nådig herre,
Tillåt mig säga blott ett enda ord.
Jag tror mig se den vän som skall mig rädda
Och gälda summan som befriar mig.
Hert. Säg öppet hvad du vill, Syracusan.
Aeg. Är ej ert namn Antipholus, min herre?
Och är ej detta Dromio, er betjent?
Drom. fr. Eph. Jo, nyss var också jag betjent med rep,
Men han, tack vare honom, gnagde af dem;
Nu är jag Dromio, hans betjent, men rep-fri.
Aeg. Ni känner nog igen mig, båda två.
Drom. fr. Eph. Oss sjelfva känna vi igen på er,
Ty bundna voro vi som ni är nu.
Ni hör väl ej till dem som Knip kurerar?
Aeg. Så främmande? Ni känner nog igen mig!
Ant. fr. Eph. Jag har ej sett er förr i all min dar.
Aeg. Ack!
Se’n sist ni såg mig, sorgen mig förvandlat,
Och djupt bekymmer har med tidens hand
Gräft främlingsfåror i mitt anlete.
Men säg mig, känner icke du min röst?
Ant. fr. Eph. Ej heller den.
Aeg. Du icke heller, Dromio?
Drom. fr. Eph. Nej sannerligen!
Aeg. Åh, det gör du nog!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>