Print (PDF) - On this page / på denna sida - Förvillelser. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRVILLELSER. V, 1.
53
jag icke gör det. Och hvad som helst
man också må motsäga er i, - ni är förbunden att
tro det.
Aeg. Ej heller rösten! Tid, du väldige, Har du så
knäckt och sprängt min arma tunga På sju år blott,
att ej min enda son Käns vid de ljud som qvalen ha
förstämt? Om ock min pannas skrynklor blifvit höljda
Uti den skrumpna vintrens kalla drifver, Och alla
mina ådror frusit till; Min lefnads natt har dock sitt
minne qvar, Min tärda lampa än ett litet skimmer; Mitt
döfva öra än en smula hörsel, Och alla dessa gamla
vittnen säga Bestämdt: du är min son Antipholus.
Ant. fr. Eph. Jag har ej någonsin min fader
skådat.
Aeg. Min son, vi skildes åt i Syracusa För knappa
sju år se’n; men kanske du Blygs att mig kännas vid
i mitt elände!
Ant. fr. Eph. Min hertig och enhvar som känner mig
Kan vittna om att så det icke är; Jag har ej nånsin
skådat Sj^racusa.
Hert. Hör nu, Syracnsan; i tjugo år Antipholus
har njutit mitt beskydd Och ej på hela tiden sett
din stad. Du jollrar utaf ålderdom och skräck.
(Abbedissan kommer med ANTIPHOLUS från Syracusa och
DROMIO från /Syracusa).
Abb. Min nådigaste herre, Se här en svåra
förorättad man!
(Alla tränga sig ikring honom för att se honom).
Adr. Två makar har jag, om ej ögat sviker.
Hert. Den ena är den andras genius; Men hvilkendera
är nu menniska Och hvilkendera vålnad? Lös mig gåtan.
Dröm. fr. Syr. Jo, jag är Dromio; bed denne gå.
Dröm. fr. Eph. Nej, jag är Dromio; låt mig få stå.
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
