Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lika för lika. I, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Isab. Han äkte henne då!
Luc. Se, det är knuten. –
Högst sällsamt hertigen har rest sin väg
Och gäckat mången ädling, mig bland andra,
Med hopp om en befordran; men vi höra,
Af dem som känna statens hemligheter,
Att prinsens ord är vida vägnar skildt
Ifrån hans rätta afsigt. I hans ställe,
Och med hans hela myndighet försedd,
Regerar Angelo, en man hvars blod
Snövatten är, en man som aldrig känner
De ljufva retelser som egga sinnet,
Men trubbar af naturens häftighet
Med själens arbet, studier och fasta.
Nu – för att skrämma njutningar och sjelfsvåld,
Som länge svärmat kring den bistra lagen
Som möss kring lejon – drar han fram en stadga,
Hvars tunga mening gör er broders lif
Förverkadt, sätter honom i arrest
Och följer noga lagens stränga bud
Till skräck för andra. Allt vårt hopp är ute,
Om ej er vackra bön kan vinna nåd
Hos Angelo. Och det är hufvudsumman
Af ärendet ifrån er bror till er.
Isab. Säg, vill han ha hans lif?
Luc. Han redan fällt
Dödsdomen, och fångvaktarn uppdrag fått,
Som jag har hört, att sätta den i verket.
Isab. Jag stackare, hvad mäktar jag väl göra!
Luc. Försök den makt ni har.
Isab. Min makt! O ve!
Jag tviflar –
Luc. En förrädare är tviflet;
Det undanstjäl ett godt, som kunnat vinnas,
Så framt vi icke skytt försöket; – gå,
Säg Angelo, att männer ge som gudar
Då flickor be; knäböja de och gråta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
