Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lika för lika. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag är på vägen till den frestelse,
Som bönen hämmar.
Isab. Huru dags i morgon
Får jag uppvakta er?
Ang. Hur dags som helst,
Dock före middagen.
Isab. Gud skydde er!
Ang. För dig, ja till och med för dina dygder! –
Hvars fel är detta? Hennes eller mitt?
Hvem syndar mera, den som frestar eller
Den frestade? Ha, icke hon! Ej heller
Hon frestar någon, det är jag som ligger
Bredvid violen uti solens sken
Och, lik ett as, men icke lik en blomma,
Af vårlig värma ruttnar. Är det möjligt,
Att sedsamheten mer vårt sinne retar
Än qvinnoflärd? Då rymlig mark ej felas,
Månn’ vi de helga tempel skola grusa
Och grunda der vår synd? O fy, fy, fy!
Hvad gör du? Ha, hvad är du, Angelo?
Vill du förföra henne just för det
Hon dygdig är? Låt hennes bror få lefva!
Fri rättighet att stjäla tjufven har,
Om domarn stjäl. Hvad? Månn’ jag älskar henne,
Då än en gång jag henne höra vill
Och njuta hennes blickar? – Hvilka drömmar!
Du falska satan, som, att helgon fånga,
På kroken sätter helgon! Frestelsen
Är gräslig, då med älskvärd dygd den lockar
Till synder oss; en sköka aldrig nånsin
Med all sin dubbla kraft, natur och konst,
Mitt sinne retat: denna fromma flicka
Har kufvat mig. Förut jag alltid log
Åt kärligt folk och tänkte: det var nog!
(Går).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
