Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lika för lika. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Isab. Säg, hvilken är den minsta?
Claud. Om den fördömlig är, hur kan väl han,
Den vise mannen, för minutens njutning
Med evigheter plikta? – Isabella! –
Isab. Hvad säger brodren?
Claud. Döden är förfärlig.[1]
Isab. Och lifvet utan ära afskyvärdt.
Claud. Ja, men att dö och gå, man vet ej hvart,
Och ligga kall i kistan der och ruttna!
Den varma, lefnadsfriska rörelsen
En lerklump bli, den njutningssälla anden
I eldhaf bada eller bo och vistas
Bland massor utaf is som stå och rysa!
Att vara fängslad i osynlig storm
Och blåsa med en rastlös häftighet
Rundt kring jordklotet sväfvande i rymden!
Att lida ännu värre än det värsta,
Som tygellösa fantasin kan bilda
Med gråt och tandagnislan, – ack hur rysligt!
Det tyngsta, mest afskydda jordelif,
Som ålder, smärta, armod, fångenskap
Kan skaffa menskan, är ett paradis
Mot det som vi af döden frukta!
Isab. Ack!
Claud. Ack, låt mig lefva, goda syster!
Hvadhelst du syndar för din broders räddning,
Naturen planar så ditt felsteg af,
Att det blir dygd.
Isab. O du, ditt kreatur!
Du fega vekling, pligtförgätna usling!
Vill du din räddning bygga på min synd?
Är det ej blodskam att förvärfva lifvet
Igenom egen systers smälek? – Hvad?
Tänk om min mor var falsk emot min far!
Ty sådant slingrigt ogräs föddes aldrig
Utaf hans blod. Jag stöter dig ifrån mig,
Dö, dö! Om jag ditt öde kunde hejda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
