Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macbeth. I, 1 - Macbeth. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3 Hex. På stund, på stund!
Alla tre. Styggt är vackert och vackert styggt;
Genom moln och dimmor segla vi tryggt.
(De försvinna).
Dunc. Hvem kommer blodig der? Han kan berätta,
Ty sådan ser han ut, hvad ställning sednast
Upproret hade.
Malc. Samma man det är
Som, lik en god och käck soldat, mig högg
Ur fångenskapen lös. – Hell, tappre vän,
Förtälj för kungen bardalekens art,
När sist du såg den.
Krig. Tvekansfullt den stod,
Som när två simmare kampaktigt täfla
Med pressad konst. Den grymme Macdonwald,
Värd sitt rebell-kall, – äfven det förutan
Han är af tusentals naturens laster
Omsvärmad tätt – från vester-öar fick
Af Kerner och af Gallowglasser[1] bistånd,
Och lyckan, smilande åt upprorssynden[2],
Rebellens sköka blef; förgäfves dock:
Macbeth, den tappre, väl förtjent af namnet,
Böd lyckan trots och, svingande sitt svärd
Som rökte utaf blodig bragd,
Skar, ärans älskling lik,
I trängseln sig en väg rakt fram till skurken,
Gaf hvarken handslag eller böd farväl,
Men ristade hans buk till käften upp
Och fästade hans hufvud på vår ringmur.
Dunc. O tappre frände! Välförtjente ädling!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
