Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macbeth. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Macb. Det skall jag, bästa vän; var du det ock!
Var uppmärksam och artig emot Banquo,
Utmärk med ord och blickar honom främst.
Osäkra än, vi nödgas tvätta upp
Vår heder i en flod af smicker, göra
Vårt anlet till en hjertats larf, som döljer
Hur der beskaffadt är.
L. Macb. Låt detta vara!
Macb. O! Full af skorpioner är min själ:
Du vet det, ännu lefva Fleance och Banquo.
L. Macb. Men ha ej bref uppå odödlighet.
Macb. Det är en tröst: anfallas kunna de.
Var derför glad. Förr’n läderlappen slutat
Sin hemska flygt, och, mant af Hecate,
Den skalbevingade tordyfveln[1] qvällringt
Med sömnigt surrande till ro och dvala,
Skall der en gräslig gerning vara gjord.
L. Macb. Hvad är det, som skall göras?
Macb. Kära barn,
Var heldre utan skuld och utan vetskap,
Tills öfver hvad som skett du fröjdar dig. –
Kom, blinda natt, och svep din täta bindel
Kring dagens milda, medlidsamma öga;
Utplåna med osynlig, blodig hand
Och slit itu det stora skuldebrefvet[2]
Som gör mig blek. – Det mörknar, kråkan flaxar
Till skogens kaj-bon; dagens glada barn
Smått nicka till och somna; troll och bofvar
Då qvickna vid och börja sina lofvar. –
Du tycks förundrad? Ej på kunskap yrka:
Synd endast genom synd sig vinner styrka.
Kom nu med mig, min vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
