Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macbeth. III, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Är icke han, som gaf så godt åt Fleance.
Har du det gjort, så har du ej din like.
Mörd. Min konungslige herre, Fleance kom undan.
Macb. Då kommer febern på mig om igen;
Jag hade annars varit frisk och sund,
Som marmorn fast, som klippan rotad djupt,
Fri, gränslöst vid som fria luftens rymd;
Nu är jag fängslad, häktad, inklämd, bunden
Vid skräck och tvifvel. – Banquo är dock säker?
Mörd. Han ligger, herre, säker i ett dike
Med tjugo djupa skåror i sitt hufvud,
Hvaraf den minsta vore döden.
Macb. Tack!
Der ligger den fullväxta ormen; ungen,
Som undankom, är af en giftig art,
Men har ej tänder än. – Gå nu din väg,
I morgon vill jag höra mer.
L. Macb. Min kung,
Ni är ej artig värd. Det mål är såldt,
Vid hvilket gästerna ej ofta höra
Att det är hjertligt unnadt. Mätta sig
Kan en och hvar i hemmet; utom hus
Är artigheten matens rätta krydda;
Hvad vore samqväm eljest?
Macb. Ljuft du klandrar! –
Må god matsmältning följa med aptiten,
Och helsan med dem båda!
Len. Behagar ej ers höghet sitta ned?
Macb. All landets ära vore nu församlad,
Om blott vår vän, vår Banquo, vore här.
Må jag dock förr få skäl att honom banna
Än skäl att något olycksfall beklaga!
Len. Af hans frånvaro ej hans gifna löfte
Har mycken heder. Täckes ej ers höghet
Oss ära med sitt konungsliga sällskap?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
