Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macbeth. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Malc. Låt oss en skuggrik, ensam ort oss söka
Och der med tårar lätta våra bröst.
Macd. Nej, låt oss heldre gripa våra slagsvärd
Och, som det egnar tappra männer, kämpa
För vår medfödda rätt, som fallit kull.
Hvar morgon ny hörs nya enkors jemmer
Och nya faderlösas skri; ny sorg
Hvar morgon slår mot himlens hvalf, som ljudar
Som om det kände hela Skottlands smärta
Och jemrade tillbaks i samma ton.
Malc. Det som jag tror, beklagar jag; och tror
Det som jag vet; och kan jag något hjelpa,
Så skall vid läglig tid jag ock det göra.
Hvad ni berättat mig kan vara sant.
Tyrannen der, hvars blotta namn förpestar
Vår tunga, som det nämner, var dock fordom
För ärlig ansedd; ni höll honom kär:
Än har han er ej skadat. Jag är ung,
Men något kunde ni likväl förtjena[1]
På mig hos honom: klokt det är att offra
Ett stackars menlöst lamm för att försona
En vredgad gud.
Macd. Jag är ej nedrig.
Malc. Men det är Macbeth.
Ett godt och dygdigt sinne kan ge med sig
För herrskarns maktspråk. – Ack, förlåt! Min tanke
Ej kan till annat, än ni är, er göra.
Än skina englar klart, ehuruväl
Den klaraste utaf dem alla föll.
Om allt hvad ondt är bure dygdens anlet,
Ser dygden likväl alltid ut som dygd.
Macd. Så har jag då förlorat allt mitt hopp!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
