Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macbeth. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men svåra hemsökt folk, af sårnader
Och svulster fulla, ömkliga att skåda,
All läkarhjelps förtviflan, botar han,
Kring deras hals ett guldmynt hängande
Med bön till Gud. Man säger, att han lemnar
I arf åt sina efterkommande
Sin läkdomskraft. Med undergörandet
Förenar han en himmelsk siargåfva,
Och stor välsignelse, vid thronen fästad,
Förkunnar honom vara högt benådad.
Macd. Hvem kommer der?
Malc. En landsman,[1] men jag kan
Ej ännu säga hvem det är.
Macd. Välkommen,
Min dyra frände!
Malc. Nu jag känner honom; –
Afvänd, o gode Gud, allt hvad oss gör
Till främlingar!
Rosse. Jag säger dertill amen!
Macd. Står Skottland qvar ännu?
Rosse. Ack, arma land,
Som nästan ryser för sig sjelft! Det kan
Ej mer vår moder kallas, men vår graf;
Der endast den, som ej af något vet,
Kan någon gång på munnen dra; der suckar,
Verop och jemmerskri, som spränga luften,
Ej aktas på; der våldsam smärta anses
För vanlig yrsel; ingen frågar efter
För hvem det graf-rings; goda menskors lif
Förr vissnar än på deras hatt en blomma:
Man dör förr än man sjuknat.
Macd. Hvilken målning,
För stark och dock för sann!
Malc. Hvad våld var sist
Märkvärdigast?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
