Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macbeth. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rosse. Den som berättar det,
Som är en timma gammalt, hvisslas ut.
Hvar stund har födt ett nytt.
Macd. Hur mår min hustru?
Rosse. Jo, – väl.
Macd. Och alla mina barn?
Rosse. Ock väl.
Macd. Tyrannen har ej deras frid bestormat?
Rosse. Frid hade de, när jag dem lemnade.
Macd. Var ej så karg på svar; hur är det fatt?
Rosse. När jag for hit att bringa er de budskap,
Som tungt jag burit på, gick der ett rykte
Att det med mången dugtig karl var ute.
Och det befans så mycket mera troligt,
Som jag tyrannens krigsmakt såg på marsch.
Nu tarfvas hjelp. Ert öga skall i Skottland
Soldater skapa, lära qvinnor fäkta
För räddning ur eländet.
Malc. Vare det
För dem en tröst, att vi oss ämna dit.
England har lånat oss den tappra Siward
Och tiotusen man, en mer förfaren,
En tapprare soldat ej står att finna
I Christenheten.
Rosse. Ack, om jag er kunde
Ge lika tröst tillbaks! Men jag har ord,
Som borde tjutas fram i ödemarken,
Der intet öra hör.
Macd. Hvem angå de?
Är sorgen allmän? Eller tillhör den
Ett enskildt bröst?
Rosse. Ej fins en ärlig själ,
Som ej tar del deri; fast största lotten
Er ensam tillhör.
Macd. Om den tillhör mig,
Förhåll den icke; låt mig få den genast.
Rosse. Afsky då ej för evigt denna röst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
