Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macbeth. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som bringar dig det sorgligaste ljud,
Som än ditt öra fattat.
Macd. Ha! Jag gissar.
Rosse. Er borg är öfverfallen; barn och maka
Grymt mördade. Att nämna sättet vore
Att lägga er stendöd på hela högen
Af mördade.
Malc. Barmhertighetens Gud! –
Nej, karl! drag icke hatten ned i pannan;
Gif smärtan ord: den sorg, som målet mister,
Det qvalda hjertat pinar tills det brister.
Macd. Och barnen ock!
Rosse. Barn, maka, tjenstfolk, alla,
Som man fick fatt.
Macd. Och jag, som ej var der! –
Min hustru ock?
Rosse. Jag sade det.
Malc. Haf tröst.
Vår starka hämd skall bli ett läkemedel
Till botande af denna döds-sorg.
Macd. Han
Har inga barn![1] – O, alla mina små!
Ni sade alla? – Helvets-rofdjur! – Alla?
Hvad? Alla mina söta små och modren
Uti ett enda hugg?
Malc. Bär sorgen som en man.
Macd. Det skall jag göra,
Men måste också som en man den känna.
Jag måste tänka på att det har lefvat,
Som mig så dyrbart var. – Såg himlen på
Och ville icke gifva dem sitt skydd?
Du syndiga Macduff, de blefvo alla
För dig nedgjorda. Jag eländige!
För mina synder, ej för deras egna,
Kom mordet öfver deras själar. Himlen
Beskäre dem sin ro!
Malc. Låt detta slipa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
