Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macbeth. V, 4 - Macbeth. V, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Siw. Det spörjs ej annat
Än att tyrannen, full af tillförsigt,
I Dunsinan sig slagit ned och vill
Uthärda en belägring utaf oss.
Malc. Det är hans sista hopp. Ty öfverallt,
Så snart den minsta lägenhet sig yppat,
Ha små och stora rest sig upp mot honom.
Han lydes blott af tvunget folk, hvars hjertan
Ej heller höra honom riktigt till.
Macd. Låt vårt rättvisa klander bida på
Utgångens dom; oss tillhör nu att handla
Som kloka krigsmän.
Siw. Nu den stund sig närmar,
Som afgör på ett omotsägligt sätt
Så våra skyldigheter som vår rätt.
Med tankegrubbel får man ej besked;
Skall något ske, bör svärdet vara med.
Till svärdet vädja vi.
Macb. Häng våra fanor på den yttre muren;
Man ropar jemt "de komma." Borgens fasthet
Åt en belägring ler. Der må de ligga,
Tills sjukdom eller svält uppäter dem.
Om deras makt ej styrktes af de våra,
Vi skulle djerft ha mött dem, skägg mot skägg,
Och piskat hem dem nesligt. (Qvinnoskri bakom scenen). Hvilket buller?
Seyt. Det är ett skri af qvinnor, nådig herre. (Går).
Macb. Jag nästan har glömt bort hur fruktan smakar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
