Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lika för lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans englarena syster, som förehåller honom hans svaghet
och hans synd, är oförlikneligt.
Sid. 44. Bastard-vin: en sorts sött vin.
Sid. 45. Hans nacke lär snart bli lik er midja:
munken hade rep om lifvet; Armbåge menar, att Pompejus
skulle bli hängd.
Sid. 47. Se så, i hundkojan med dig, Pompejus!
Pompejus var ett vanligt hundnamn.
Sid. 56. Hvarje ärlig mans plagg passar en tjuf;
m. m. Detta ställe är i originalet mycket dunkelt och
troligtvis korrumperadt. Meningen är förmodligen denna: den
ärliga mannen tycker att tjufvens halsduk (repet, the
apparel) är för vid; tjufven, att den är för trång; skarprättaren
vet att snöra till den jemt så mycket som behöfs, ergo är
skarprättaresysslan en konst, hvilket skulle bevisas.
– Han beder oftare om förlåtelse. Det hörde
till bruket, att skarprättaren först bad om tillgift innan han
gaf dödshugget. Jmfr Som ni behagar, sid, 53.
Sid. 62. Ingefäran var väl icke så efterfrågad
då. Man brukade tugga på ingefära, för att få bättre
andedrägt.
– Som nu umgälla för sin Herras skull. Ett
hugg åt puritanerna, som vanligtvis brukade använda dessa
ord då de blefvo häktade för att de tillställt något tumult.
Sid. 79. Likt ordningsregler i barberarstugor. I
barberarstugor brukade dagdrifvare gerna uppehålla sig. Till
efterrättelse för sådana ofta bullersamma och närgångna
gäster fästade man versifierade förhållnings-order på väggen.
Sid. 83. Nådigaste herre, m. m. Det händer stundom
Johnson, att han klandrar just de skönaste ställena i
Shakspeare; så är äfven fallet här.
Sid. 85. Dock fins här en, som ej jag kan förlåta.
Äfven detta ställe har Johnson och flere, bland hvilka
sist Charles Knight, missförstått. Det är icke hertigens
mening att verkeligen låta hänga Lucio; han endast skrämmer
honom och tvingar honom att gifta sig med den
förförda flickan. Att Shakspeare’s mening är sådan, synes klart
af det sätt på hvilket Lucio sjelf uppfattar saken då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
