Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macbeth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tagen från djurhetsningar. En björn fängslas med
en kort kedja vid en påle, och så hetsas hundar på
honom.
Sid. 75. Hvi skulle jag nu spela romersk
narr m. m. Möjligen en allusion på Cato
Uticensis. Steevens.
Macbeth är det svåraste af alla Shakspeare’s
sorgespel, likasom det torde vara det mest storartade
af hans, ja måhända af alla tiders dramatiska
skapelser. Nästan på hvarenda sida af de fyra första
akterna besväras en öfversättare eller kommentator af
omtvistade läs-arter, dunkla uttryck och våldsamma
öfvergångar från en bild till en annan. Man måste,
efter flera förberedande genomläsningar af stycket,
hafva bildat sig en egen uppfattning af detsamma,
om man ej skall förvillas af den stora mängd
olika meningar och åsigter, af hvilka man nödgas
taga kännedom, och af hvilka Engelsmännen sjelfva
finna sig brydda. Utrymmet har nekat öfversättaren
att redogöra för de grunder, som blifvit följda
vid alla svårare ställen; han tror sig dock hafva
anfört det väsendtligaste. Särskilda anmärkningar
öfver sorgespelets poetiska skönheter har han ansett
öfverflödiga; de äro af en så väldig art, att de väl
icke lära undgå att göra sin verkan på hvilken läsare
som helst.
Det enda ställe i detta sorgespel, som möjligen skulle
kunna oriktigt uppfattas af en eller annan läsare,
är portvaktarescenen i andra akten. Det må tillåtas
öfversättaren att anföra hvad den fina kännaren Tieck
yttrar om denna scen: "Nach dem Ungeheuren der vorigen
Scenen ein Ruhepunkt, eine Mässigung, wie Shakspeare
gern dergleichen anbringt, um zu neuen grossen
Eindrücken das Gemüth wieder fähig zu machen. Eine
Art Comödie, eine wirklich komische Wirkung soll
gewiss nicht eintreten. Es kommt ihm mehr darauf
an, zu zeigen, in welchem Zustande die Dienerschaft
war, vorzuglich der Pförtner, der den eigentlichen
Pallast, den innern Hof verschlossen halt; dieser
hat den Rausch nicht ganz verschlafen, er kann sich
kaum wach erhalten, und lallt seine schlaftrunkenen
Scherze." – Uppfattar man portvaktarescenen på detta
sätt, hvilket utan tvifvel är det rätta, så finner man
hvilket stort poetiskt misstag Schiller gjort, då han
i sin bearbetning af Macbeth förvandlar portvaktarens
monolog och derpå följande dialog med Macduff till
en – morgonpsalm. Man torde hafva skäl att fråga:
hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
