- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Tionde bandet /
6

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet godt, allting godt. I, 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hel. Men huru bär man sig åt för att förlora den
efter eget tycke?

Par. Låt mig se! Jo illa, om man vill göra den i lag,
som vill ha den i olag. Ty jungfrudomen är en vara,
som ligger utaf sig; ju längre man gömmer på den,
desto mindre blir den värd. Bort med den, medan den
ännu är säljbar och köpare finnas. Jungfrudomen bär,
likasom en gammal hofdam, en gammalmodig hufva;
hon är rikt klädd, men ändå oklädd. Det är med
henne som med tandpetaren; den är nu ur moden. Det
är bättre att ni har edra murklor i soppan än i
ansigtet. Er jungfrudom, er gamla jungfrudom, är nu
som ett vissnadt päron; den är en smula härsk. – Ja,
den är ett vissnadt päron.

Hel.

Så står det ännu icke till med den.
Der har din herre tusen kärestor[1],
En mor, en älskarinna och en vän,
En Phoenix, fiende och amazon,
En förerska, en drottning, en gudinna,
Rådgifverska och söt förräderska;
En ödmjuk högfärd, öfvermodig fromhet,
Harmoniskt missljud, ostämd harmoni,
En hustru, ljufligt huskors och en verld
Af snälla, älskeliga hittebarn,
Åt hvilka blinde Amor fadder stått. –
Han blir, jag vet ej hvad; Gud hjelpe honom! –
En skola hofvet är; och han är en –


Par.

Nå, hvad för en?


Hel.

Som mycket godt jag önskar;
Men det är skada, –


Par.

Skada, säger ni?


Hel.

Att goda önskningar ej hafva kropp
Af kött och blod; då kunde vi, som dömdes
Af oblid stjerna till att önska blott,
Med önsknings verkan följa våra vänner
Och ej, som nu, dem tjena blott med tankar,
För hvilka aldrig någon tack vi få.


(En page kommer).


[1] Detta ställe är i originalet mycket dunkelt; man har med anledning deraf till och med påstått att Helena med flit talar osammanhängande och förvirradt, för att dölja sin upprörda sinnesstämning. Öfversättarens åsigt af stället är den, att Helena, försänkt i svärmiska tankar på sin Bertram, upprepar alla de smeknamn på en käresta, som hon skulle önska att han använde på henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:49:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hagberg/j/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free