Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet godt, allting godt. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kon.
Ack, vore jag hos honom! – Alltid sad’ han –
Mig tycks ännu jag honom hör; han strödde
Ej sina kloka ord på slump i örat,
Men ympade dem dit till frukt och mognad –
"Jag vill ej lefva," så begynte han
Med ljufligt vemod, då vi skildes åt
Och sista akten utaf dagens skämtan
Till ända gått, – "jag vill ej lefva," sad’ han,
"Den dag, då olja tryter i min lampa
Och jag blir snuten utaf yngre andar,
Som rata allt, som ej är nytt och vackert,
Som icke tänka annat än på kläder
Och byta trohet som de byta rockar." –
Så var hans önskan; efter honom jag
Detsamma önskar för att komma efter
Och rymma kupan åt ett yngre slägte,
Då hvarken honung eller vax jag mäktar
Till hemmet draga.
Ni är älskad, sire;
Den minst er hyllar skall er sakna mest.
Jag fyller upp en plats, det vet jag nog.
Hur länge är det nu, gref Bertram, sedan
Er faders läkare ur lifvet gick?
Hans namn var stort.
Sex månader, min kung.
Om än han lefde, jag försökte honom; –
Gif mig en arm; – de andra ha förstört mig
Med sina kurer: – sjukdom och natur
Må strida nu om mig. Välkommen, grefve;
Min son är ej mig kärare än ni.
Jag tackar er, min konung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
