Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet godt, allting godt. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kon.
Vi tacke dig, mitt barn. Men ej så lätt
Vi få på några botemedel tro,
Då våra största läkare förtvifla
Och hela fakulteten har förklarat
Att ingen konst förmår ur hjelplöst tillstånd
Naturen lösa. Så vi ej få fläcka
Vår klokhet, eller smitta ned vårt hopp,
Att vi obotlig sjukdom anförtro
Qvacksalfvaren, missfirmande vår höghet
Med tro på en orimlig hjelp, enär
All tro på rimlig hjelp förlorad är.
Jag gjort min pligt; det är min mödas lön.
Jag vill ej mera falla er besvärlig,
Men beder ödmjukt af er gunst och nåde
Att ni mig täcktes låta gå min väg.
Det är det minsta jag kan dig beskära.
Välviljan fordrar tack, du hulda mö;
Den lisar dem, som hålla på att dö:
Dock vet jag mer än du om denna sot;
Jag känner farans höjd, du ej dess bot.
Det skadar ej att pröfva hvad jag kan,
Då andras hjelp ni opålitlig fann.
Han, som de största underverk fullbordar,
Till stora värf den svagaste omgjordar.
Ett barn kan bringa vise män på skam;
Så lär oss skriften. Floder strömma fram
Ur ringa källor. Stora haf förrinna,
Fast vise män ej kunna skälet finna.
Vårt hopp slår ofta fel, och aldramest
Då menskor tro att saken går som bäst,
Men kröns med framgång då vårt hopp är ute
Och vi förtviflans bittra tårar gjute.
Jag får ej höra mer; farväl, du sköna!
Ditt eget bröst skall rikligt dig belöna;
Haf tack för obegagnad tjenst, mitt barn!
Så snärjes himmelskt dåd i ordens garn.
Ej han, som genomskådar minsta gömma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
