Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Går hem och stänger in sig i sin kammar,
Slår fönstret till för dagens skära ljus
Och skapar så åt sig en konstgjord natt.
Ja, svart och vådligt skall hans svårmod blifva,
Om goda råd dess orsak ej fördrifva.
Min ädle farbror, vet ni denna orsak?
Nej; och af honom får jag ej besked.
Har ni ej skarpt med honom tagit hop?
Jo, både jag och många andra vänner;
Men han, sin egen lidelses förtrogne,
Är mot sig sjelf – hur trofast, vet jag ej –
Men så förtigen och så stängd och sluten,
Så fjerran från all öppenhet och dager,
Som knoppen frätt utaf en svartsjuk mask
Förrän den vecklat kronan ut i vinden
Och helgat solen doftande behag.
Ack, visste vi hvad honom smärta gör,
Hur gerna gåfve vi ej bot derför!
Der kommer han; mig lemnen ensam här;
Jag honom skrifta skall, om möjligt är.
O, måtte du vid detta dröjsmål finna
Uppriktig öronbikt! – Kom, min grefvinna.
God morgon.
Hvad, är dagen än så ung?
Nyss slagen nio.
Sorg gör tiden tung.
Var det min far, som gick så hastigt bort?
Ja. – Hvilken sorg förlänger dina timmar?
Den sorg att sakna det, som dem förkortar.
Då är du kär?
Och utan –
Utan kärlek?
Ja, utan hennes gunst, som har min kärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
