Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. I, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag svär, att den, som krusar, har en liktorn –
Jojo, det var att ta er på det ömma. –
Välkomna, vänner! Ack, jag mins den dag,
Då äfven jag bar mask och kunde hviska
Ett ljufligt ord uti ett vackert öra;
Men nu är det förbi, förbi, förbi!
Välkomna, mina herrar! – Spela opp!
Ge rum, ge rum! – Nu rör på foten, flickor!
(Musik och dans. Till betjenterna):
Mer ljus! Slå ner bordskifvorna, ni lymlar,
Och upp med spjället! Rummet är för qvaft. –
Bra, bra, ett puts i sinom tid är kärt! –
Nej, sätt er, sätt er, frände Capulet,
Ty ni och jag, vi äro nu ur dansen.
Hur länge är det nu se’n sist vi voro
På maskerad?
Åh, hela tretti år!
Hvad, tretti år? Nu tar ni till för mycket:
Till pingst, den komme huru fort den vill,
Är fem och tjugo år se’n Lucios bröllop,
Och då vi voro ju maskerade.
Nej, mycket, mycket mer! Hans son är äldre;
Hans son är tretti.
Säg mig inte det;
För två år sedan var hans son ej myndig.
(Till en af sina betjenter).
Hvem är den damen, som i dansen strålar
Med riddarn der?
Det vet jag ej, min herre.
I hennes glans blir sjelfva flamman blind;
Hon hänger strålande på nattens kind
Som diamanten uti Mohrens öra,
En skönhet allt för rik att jord beröra.
Som midt i kråkors flock en snöhvit dufva,
Så glänser hon bland andra mör, den ljufva;
Vid dansens slut jag hennes hand vill röra
Och så min djerfva hand lycksaliggöra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
