Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. I, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bra, bra, god’ vänner! – Gå, du är en lufver!
Var stilla, eller – Ljus, mer ljus, för knäfveln! –
Jag skall nog tysta dig! – Hej lustigt, vänner!
Af tvunget lugn och villig harm, som mötas,
Med darrning mina lemmar sammanstötas.
Jag går; han detta puts må ljufligt kalla,
Men jag dess sötma byta vill i galla.
(Går).
(Går fram till Julia).
Om jag ett helgonskrin med oren hand,
Ovärdig syndare, berörde nyss,
Pilgrimer två med kind i purpurbrand,
Två läppar, bjuda ömt som bot en kyss.
Nej, pilgrim, nu er hand ni orätt gör,
Den gjorde blott hvad andakt böd er, nyss;
En pilgrimshand ju helgonhand berör,
Och hand i hand är helig pilgrims-kyss.
Har helgon läppar ej, som pilgrim har?
Jo, pilgrim, läppar, men till böner blott.
Gör munnen då så säll som handen var,
Att ej förtviflan blir den frommes lott.
Ej rör sig helgon, fast det hör en bön.
Ack, stilla då! Så tar jag bönens lön.
(Kysser henne).[1]
Din mun från min nu tog min syndaskuld.
På mina läppar stannar synden då.
På dina läppar? Frestelse så huld! –
Gif synden åter.
(Kysser henne ännu en gång).
Ni förstår er på!
Er mor begär ett ord med er, min fröken.
Säg, hvem är hennes mor?
Jo, unga herre,
Min frökens mor är sjelfva frun i huset,
En god och dygdig och förståndig fru,
Och dottren, som ni talte med, jag ammat.
Det lofvar jag, att den, som kniper henne,
Han gör ett kap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
