Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Två stjernor af de klaraste på himlen
Ha fått förfall – bedt hennes ögon tindra
I deras sferer, tills de komma åter.
Men tänk om hennes ögon sute der
Och stjernorna inunder hennes panna?
Då skulle hennes kinders klara ljus
Fördunkla stjernorna som dagsljus lampan,
Och hennes ögon genom etherns rymder
Med sådan flod af klara strålar glittra
Att foglarna på qvist begynte qvittra,
Uti den tro att natten var förbi. –
Se, hur hon lutar kinden mot sin hand!
O, vore jag en handske på den handen!
Jag rörde då vid hennes kind!
Ve mig!
(Afsides). Hon talar! Tala, klara ljusens engel!
Du sväfvar ärorikt i mörka natten
Som ett bevingadt himlens sändebud
Inför den dödliges bestörta öga,
Då han tillbakalutad står och ser
Hur, stigen upp på molnens tröga bäddar,
Serafen seglar fram på etherns barm.
O Romeo! Hvi är du Romeo?
Förneka far och namn: om du ej vill det,
Så svär blott att du älskar mig, och jag
Ej längre vara vill en Capulet.
(Afsides). Skall mer jag lyssna eller svara genast?
Det är ju blott ditt namn, som är min ovän;
Du är du sjelf, men ingen Montague.
Ty hvad är Montague? Ej hand, ej fot,
Ej arm, ej syn, ej någon annan del
Af menniskan. – Dig kalla något annat! –
Hvad gör väl namnet? Det, som ros vi kalla,
Med annat namn dock lika ljufligt doftar.
Så Romeo, om han ej hette Romeo,
Har samma dyra värde som han äger
Förutan namnet: – kasta bort ditt namn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
