Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han gaf mig råd, och jag gaf honom ögon.
Ej lots jag är; men vore du så fjerran
Som någon strand af fjermsta vågor sköljd,
Jag vågade en färd för sådan skatt.
Du vet att nattens mask mitt anlet skyler,
Af rodnad eljest blef min kind väl målad
För allt, som du af mig har hört i natt.
Ack, gerna dröjde jag vid sed och skick
Och nekade så gerna, ack så gerna
För hvad jag sagt, men bort med all förställning!
Har du mig kär? Jag vet du svarar: ja,
Och jag vill tro ditt ord; men om du svär,
Så kan du trolös bli; åt kärleks mened
Plär Zeus ju skratta. Hulde Romeo,
Om du mig älskar, säg det redligt ut;
Men tror du mig för hastigt vunnen, vill jag
Bli tvär och egensinnig, ge dig nej;
Det gjorde jag ej för allt i verlden annars.
Ack, sköna Montague, jag är för öm,
Och derför tör du tro att jag är flygtig;
Men tro mig, ädling, jag är trognare
Än mången som sig visar hård i början.
Jag borde varit hårdare, jag borde,
Men du har lyssnat till mitt hjertas tankar
Förr’n jag det varse blef; förlåt, förlåt!
Och lägg mig ej till last mitt hjertas ömhet,
Den så en dunkel natt dig har förrådt!
Jag svär dig vid den helga månan der,
Som öfver trädens toppar strör sitt silfver –
Svär ej vid månan[1]; månan är så flygtig
Och vexlar månadtligt sin skifvas rund:
Din kärlek blir då flygtig sjelf som månan.
Hvad skall jag svära vid?
Svär icke alls! –
Jo, vid ditt hulda sjelf, om du så vill,
Det är den guddom, som min afgud är;
Då vill jag tro dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
