Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon lif och död i samma sköte gaf.
Barn utaf margfald art dess famn förenar
De ligga alla vid sin moders spenar,
De flesta på de skönsta krafter rika,
Men intet utan gagn och intet lika.
Hvad mäktig nåd det bor uti naturen,
I stenarna, i plantorna och djuren!
Det intet fins så ringa på vår jord,
Att ej en kraft i detta grand blef spord,
Och ingenting så godt att ej derunder
Ett gift kan bo, till bruk åt ondskans funder;
Ja, sjelfva dygden kan i last förvändas,
Och lasten adlas och i godo ändas.
Så bor inunder denna späda bark
En kraft till död och läkdom lika stark;
Dess lukt kan höja lifvets pulsar alla,
Men smakas saften, domna de och falla.
Så väl hos menskan som hos markens lilja
Det bor en ond och bor en godlynt vilja,
Och der den sämre tager öfverhand,
Dör växt och menska som ett ax i brand.
God morgon, fader!
Herrans frid med dig!
Hvad tidig tunga hör jag helsa mig?
O yngling, blott ett hetsigt hufvud säger
Så tidigt sitt farväl åt hvilans läger.
I gubbens öga hålla sorger vakt,
Och sömn ej ligga vill der sorg sig lagt;
Men der till sängs en sorgfri ungdom går,
På förhand sömnen vid hans örngott står.
Du kommer tidigt; någon oros plåga
Har satt ditt blod i sjuklig upprorslåga,
Så tror jag, – nej, nu har jag saken fatt:
Ej Romeo har gått till sängs i natt.
Nej, större hvilofröjder voro mina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
