- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Tionde bandet /
130 / 38

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. II, 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig sjelf tala, och som säger mera på en minut,
än han kan svara för på en månad.

Amm. Säger han något om mig, så skall jag ta honom
i lufven, om han också vore tusen gånger kavatare
än han är, och tjugo sådana glopar till som han;
och kan inte jag, så skall jag väl hitta rätt på den
som kan. Den otäcka karltampen! Jag är ingen af hans
vippstjertar, jag är ingen af hans kumpaner. – Och du,
Petter, kan stå och höra på att kreti och pleti bär
sig så der åt med mig?

Pett. Jag har inte sett någon bära sig åt med er;
hade jag det, så skulle min plit ha varit ute på
ögonblicket, det lofvar jag. Jag törs nog dra den
lika qvickt som någon annan, då jag ser tillfälle
till ett ärligt slagsmål och har lagen på min sida.

Amm. Det skall Gud veta, att jag är så förargad, att
jag skälfver i hvareviga lem. Den otäcka karltampen! –
Min bästa herre, ett ord! – Och, som jag sad’ er
nyss, min unga fröken har befallt mig söka upp er;
hvad hon bedt mig säga vill jag behålla för mig
sjelf. Men först låt mig säga er, att om ni tänker
draga henne vid näsan, som man säger, så vore det ett
mycket fult drag af er, som man säger; ty fröken är
ung, och om ni skulle vilja öfva falskhet emot henne,
så vore det mycket oartigt gjordt emot en fröken och
mycket gement till på köpet.

Rom. Kära amma, helsa din fröken! – Jag bedyrar, –

Amm. Ni hjertans själ! Ja sannerligen, det skall jag
säga henne alltihop. Herre jemine, hvad hon skall
bli glad!

Rom. Men hvad skall du säga henne, kära amma? Du
låter mig ju inte tala till punkt.

Amm. Jo, jag skall säga henne, att ni bedyrar; och
det är ett ganska anständigt tillbud af en kavaljer,
tycker jag.

Rom.

Bed henne söka något skäl att komma
Till bikt i afton i Lorenzos cell;
Se’n der hon biktat, skall vid mig hon vigas. –
Se der för ditt besvär!


Amm. Nej, min herre, icke ett runstycke!

Rom. Se så, du måste.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:49:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hagberg/j/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free